Blommor vid graven

Idag när jag var ute på min höstpromenad i bokskogen kände jag att en tur runt kyrkogården också vore trevligt.

När jag kommer runt kyrkan ser jag graven med namnet Bertil, vid graven låg en massa blommor.

Känslig som jag är just nu så började tårarna rinna nerför mina kinder. Jag insåg att blommorna på graven var Ingrids blommor. 

Ingrid var den underbara damen vi köpte vårat hus av, det var hon som fick oss att känna oss hemma från första steget innanför dörren.

Jag kände henne inte men ändå känns det som om jag kände henne eftersom jag bor i hennes hus. Det var en märklig känsla som kom över mig.