Jag har i hela mitt liv haft söndagsångest. Nuförtiden är det mest det att man på söndagseftermiddagen äntligen kan slappna av från alla måsten och då kommer tröttheten ikapp. Vetskapen sen om att man måste kliva upp och gå till jobbet vansinnigt tidigt på måndagen gör ju inte saken bättre heller.
Jag tycker att man borde inför sovmorgon varje måndag. I stället för att börja i vanlig tid kan man väl bara på måndagar börja lite senare. Då slipper man ju lite av söndagkvällsångesten.
Det är ju liksom en sorts dubbel ångest som kommer...har jag nu gjort allt i helgen som jag var tvungen att hinna med? och vad är det jag måste hinna med nästa vecka för att slippa stressen till nästa helg över allt man måste hinna med som man aldrig annars hinner/orkar med?
Livet är för kort för att ha ångest, även om det så bara är söndagsångest! Varför kan man inte njuta av tiden man har och ta till vara på de små ögonblicken? Strunta i alla "tänk om" eller "krav från samhället att man ska göra på vissa sätt"
Tänk vad bra man skulle må, utan ångest,oro och bekymmer...eller skulle man verkligen det? Man kanske behöver ångest, oro och bekymmer för att kunna njuta av alla ögonblick utan det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar